Är du en problemlösande doktor eller en problemhänvisande doktor?

Vi känner nog alla igen situationen. En patient dyker upp med ett problem som vi snabbt kan se en lösning på. Ändå händer det ibland att vi hänvisar patienten vidare till någon annan. Fenomenet brukar kallas ”turfing” – att skicka problemen vidare.

Orsakerna varierar. Ibland är det tidsbrist eller resursbrist. Andra gånger tvivlar vi på vår egen kompetens eller känner oss obekväma med att ta tag i frågan. Ibland tänker vi helt enkelt att problemet ligger utanför våra ansvarsområden.

Har du själv upplevt detta, eller kanske sett kollegor hamna i den här typen av ”någon-annanism”?

Problemet med detta tankesätt är att det underminerar vår kollektiva problemlösningsförmåga. Det skapar misstro mellan kollegor, påverkar negativt patienternas förtroende och förstärker en kultur av byråkratisk ansvarsfördelning på sida 73 i en PDF-fil som ingen hittar på regionens intranät dokument som ingen riktigt kan hitta – än mindre förstår.

Vad vill du signalera till dina patienter och kollegor? ”Jag är inte den som ska hantera det här” eller ”Jag vill hjälpa till att lösa det här”?

Tänk om vi istället gav oss själva tid att lyssna ordentligt på patienterna, förstå deras situation på djupet och sedan hjälpa dem att hitta fungerande lösningar?

Tänk om var och en av oss tog ansvar för att ta minst ett steg mot en lösning, istället för att direkt hänvisa vidare?

Det jag vill uppnå är en kultur där vi alla ser oss själva som problemlösare. En kultur där alla aktivt letar efter sätt att bidra, snarare än att automatiskt leta efter någon annan som kan ta hand om problemet.